Siv&Edith - february 2012

Valar, sälar och vågor

Nu ska ni få höra! Det har blivit lite förändring i vår tidplan och anledningen är höga vågor.

Efter tolv timmars bussfärd anlände vi till slut till Kaikoura i förrgår, tog sovmorgon och gick sedan till företaget med valsafari, taggade på att få se valar. När vi kom dit fick vi dock beskedet att båtturen hade blivit inställd på grund av för höga vågor. Vi fick då boka om till en tur som skulle gå senare på dagen i förhoppning om att havet skulle lugna sig, men det gjorde det ju självklart inte. Vad besvikna vi blev. Det var ju det här vi hade sett fram emot mest med hela Nya Zeeland. Så vi bestämde oss för att försöka stanna en natt och ringde därmed Kiwi Experience för att kolla om vi kunde hoppa på bussen dagen efter. Det kunde vi lyckligtvis, så vi bokade in valsafari nu i morse istället.

Kvart i sex gick vi upp, vi bokade den tidigaste turen med tanken att havet alltid är lugnare på morgonen än mitt på dagen, åt frukost och sedan gick båten iväg kvart över sju. Efter mycket väntan och spanande över vattnet utropar besättningen: ”Aaaah, how exciting.” De hade hittat en val! En Sperm Whale för att vara exakt. Alla sprang upp på högsta däck för att få se på bjässen, kamerorna flög fram och i extas fotade alla det man såg av valen, cirka två meter slät rygg som dök upp ibland. Till slut hade valen dock andats färdigt och begav sig nedåt igen genom att lyfta upp stjärtfenan i luften och sedan simma nedåt. Det var häftigt.

Efter det fick vi order om att gå in och sätta oss igen i väntan på nästa val och nu började folk må dåligt. De hade varnat oss innan turen om att man kunde bli sjösjuk och överallt runtomkring oss började folk utnyttja sina spypåsar. När vi till slut fick gå ut på däck igen föll en kvinna ihop och började krampa. Vi trodde hon skulle dö, men det visade sig att hon bara svimmade. Vi mådde dock bra, Linn mådde illa men klarade sig ifrån kräkanfall.

Vi fick se en val till i alla fall innan det bar av mot land igen och folk var nog nöjda med att turen var slut. Vi är glada att vi inte åkte igår, för idag var vågorna bara 1,5-2 meter höga, igår var de 4. Då hade nog vi också spytt.

Om ni vill veta vad vi gjorde igår så var höjdpunkten på dagen en promenad som tog 3,5 timmar. De hade berättat att man skulle få se sälar, det hade vi ju redan sett flera gånger men gav oss iväg ändå för vi hade ju inget annat vettigt för oss, och tur var väl det. Efter drygt en timmas promenad kom vi fram till en skylt som informerade om att en sälkoloni höll till där och vi började speja. Såg inget. Sedan såg vi några svarta korvar som låg tjugo meter ifrån oss. Kunde det verkligen vara dem? Kunde de verkligen vara så nära? Det var de. Vi hade kollat för långt ut mot havet när vi letade efter dem. Helt förstummade stod vi först och bara stirrade på dem och visste inte hur vi skulle bära oss åt, om vi skulle våga gå närmare eller inte. Det gjorde vi dock, de låg kvar helt kolugnt och vi fick många fina bilder.

Sedan gick vi vidare på stigen som gick precis utmed vattnet, superfint men blåsigt och kallt! När vi kom hem gjorde vi ugnspannkaka som vi åt med vispad grädde och hallonsylt. Hade tänkt steka pannkakor först med stekpannan var så klart helt värdelös så den idén fick vi ge upp. Det blev dock helt himmelskt gott ändå och vi fick flera portioner över så nu blir det pannkaksfest även idag!

Imorgon tar vi färjan över till Nordön igen och dagen efter det väntar drygt en veckas WWOOF (volontärarbete) hos fårtanten Liz. Det blir nog bra hoppas vi.

Ha det bra tills vi hörs igen!





Madeleine med sälarna i Kaikoura



Linn med sälarna



Madeleine på vår fina promenad



The Sperm Whale

Update

Vi får nog ta att skriva en liten uppdatering här vad som har hänt de senaste dagarna. Det har blivit många korta inlägg det sista då vi inte har haft varken tiden eller lusten att skriva speciellt mycket. Vi tror bestämt att ni inte har fått hört tillräckligt mycket om Milford Sound, detta fantastiska fjordlandskap som inte liknar något annat i hela världen. Visst finns det vackra fjordar i Norge men de här är helt otroliga, bergen är så mycket större, så mycket brantare och de är omringade av fantastiska vattenfall. Vi sade att vi hade tur med vädret, äntligen fick vi en dag som det hände. Sådana dagar har vi ju inte haft speciellt gott om, alltid när vi planerar saker som kräver fint väder lyckas det sällan uppfylla våra önskningar. På vägen ut till enda och välisolerade vägen ut till fjordarna, gjorde vi några stopp vid sjöar och några andra fina ställen. Det var dock när vi närmade oss vårt slutmål som de vackraste vyerna kom. Tänk er att åka mellan extremt höga och branta bergstoppar som är som stup ner och nerför dessa rinner vattenfall. På något ställe fanns till och med lite snö kvar på marknivå. Vi gick även en kort promenad genom en regnskog, allt är så grönt här då det regnar så mycket som det gör. I denna regnskog rann en fors med helt otroliga krafter. Man kunde se hur vattnet slipat stenarna och gjort avtryck på olika sätt. Det hade blivit fördjupningar och stora hål där vattnet åkt över.

När vi gått på färjan och vår båttur började åkte vi igenom alla dessa fjordar där topparna skymtade fram bland molnen. Vackert och mystiskt. Sälar såg vi på ett par ställen och gigantiska vattenfall föll ner med stor kraft från bergen. På vägen tillbaka hoppade vi av båten för att få komma till ett undervattensobservatorium. Vi gick några trappor ner som ledde oss ca 10 m under havsytan. Där var väggarna av något plastliknande material så man kunde se ut i havet. Det var lite fräckt att se alla sjöväxter, sjöstjärnor och sjöborrar, fiskar m.m. Dock fick vi inte se någon säl, delfin eller haj men tydligen hände detta ofta att de kunde simma förbi. Så det var lite häftigt att kunna se under havsytan utan att dyka eller snorkla.

Sedan bar det av till Queenstown igen och några timmar till av bussåkande blev det. När vi väl var framme skyndade vi oss till köket för att slänga i oss lite mat, göra en pastasallad till den långa bussturen dagen efter och sedan träffa Lisa och Evelynn, två riktigt trevliga svenskar vi träffat ett par veckor tidigare, för att fika. Det var en intensiv dag men mycket har vi fått upplevt.



En liten bild från vår lilla bergsbestigning på Mount Iron i Wanaka får ni först



På väg mot Milford



Tadaa. Madden leker.



Ännu ett stopp innan Milford



Lite kallt och blåsigt på båten!



Rätt så fint ute i Milford Sound!



Står mitt i ett vattenfall och blir blöta

Milford Sound

God dag på er alla! Hoppas ni har en trevlig dag, efter ett samtal hem har vi fått veta att solen ler även mot er och vi önskar er en trevlig vårdag.

Vår dag började halv åtta då vi hoppade på Milford Explorer-bussen som skulle ta oss till Milford Sound, med dess fjordar och berg. Bussresan blev lång, fem timmar enkel tur till Milford med ett par fotostopp på vägen. Vi hade ett väldigt pressat tidsschema för färjan skulle gå kl. 13.30! Vi har fått se helt fantastisk natur, helt magiskt. Och vi hade tur med vädret, regnade knappt något alls och solen sken. Underbart.

Längre text fick ni inte idag, klockan är halv ett på natten och inspirationen tryter. Och internet är så segt så några bilder blir det inte heller från Milford. Kanske kommer om ett par dagar. Himla onödigt inlägg! Jaja, ha det bra så länge.



En bild från färden mot Wanaka, flera dagar sedan alltså. Men fint var det!